Absolut kattbiten - Carina Jonasson och CaBoj's

Den här artikeln publicerades första gången i DackeKattens medlemstidning (nummer 2 2010) och är den första i en rad medlemspresentationer. Här kommer de kattägare och uppfödare som vill att presenteras och berätta lite om sina katter och sig själva.

När jag skaffade min första katt fick jag utstå en del skämt om crazy cat lady från vänner och bekanta, när jag skaffade min andra katt började kommentarerna om att ”Du ska väl inte bli någon kattsamlare?” att dyka upp med lite större allvar än tidigare. Jag har inte heller velat lova att inte skaffa en tredje katt (vilket inte alls är aktuellt ju nu) och detta har irriterat några av mina vänner. Började därför fundera lite på bilden som gemene kvinna och man har av en kvinna som äger många katter och kom fram till att den inte är så smickrande... En crazy cat lady är en ensam och gammal person av kvinnligt kön som bor i ett hus med sina otaliga katter som enda sällskap. Av den anledningen blev jag sugen på att intervjua en kvinna som äger många katter och inte alls överensstämmer med bilden av crazy cat lady och kom därför att tänka på Carina Jonasson. Vi träffades första gången på Dackekattens kurs i kattgenetik samt avel och selektion i början av året. Som relativt ny kattägare hade jag inte träffat någon tidigare som hade ett, i mina ögon, stort katteri och då jag förstod att hon på väldigt kort tid startat upp sin verksamhet blev jag väldigt nyfiken på hur man kunde bli så kattbiten på så kort tid. Och en fördel med att jobba i redaktionen för Dackekattens tidining är att ibland har man en förevändning för att stilla sin nyfikenhet...

Carina bor i ett hus i Norrahammar tillsammans med sin familj – maken och två av sönerna som fortfarande bor hemma. Hon föder upp Ragdoll och Maine Coon under stamnamnet CaBojs. Förutom katterna, och en kattungekull då och då, består hushållet också av den Engelska springer spanieln Bozzon som är en kelgris av rang.

Men hur började allt? Carina, som är uppvuxen med hund, kände för några år sedan att hon behövde det slags sällskap bara ett husdjur kan ge men inte nödvändigtvis behövde de fasta rutiner som en hundägare måste ha. Därför blev det istället hennes livs första katt, huskatten Bamse som flyttade in den 26 maj 2005. Bamse var en mycket stilig kattkille, tyckte matte, kanske vare sig helt överraskande eller opartiskt. Men den här matten var lite nyfiken på vad andra människor ansåg om hennes fina Bamse och begav sig raskt av till en djuraffär som annonserat om att kattägare var välkomna för en bedömning av en kattdomare. Det visade sig att det inte bara var matte som tyckte att Bamse var en snyggning, det tyckte även kattdomaren som tipsade Carina om SVERAK, huskattsbevis och utställningar. Det var för övrigt i den vevan som Carina blev medlem i Dackekatten eftersom man, som ni vet, måste vara medlem i en kattklubb för att få ställa ut.

Efter en tid visade det sig att fine Bamse föredrog att vara ute framför att vara inomhus vilket resulterade i att Carina inte riktigt fick det sällskap hon sökte. Därför bestämde hon sig för att skaffa en innekatt, denna gång en raskatt eftersom det där med utställning lät intressant. Hon ställde in siktet på att hitta en Ragdoll då hon tyckte att de är vackra och då hon hade hört att de skulle vara både lätthanterliga och smidiga. Det fanns även vissa funderingar på Maine Coon. Beslutet att skaffa en katt gav upphov till en febril aktivitet på Blocket och resulterade i Ragdollen Keoz (CH S*Cotyledons Kapten Keoz), en brunmaskad kille som flyttade in hos Carina och familjen i februari 2006.

Så var det då dags... efter många och långa förberedelser blev det utställningspremiär på Dackekattens utställning den 23 april 2006. Bamse fick en etta i sin bedömning och Keoz blev både EX1, BIV och NOM. Carina blev väldigt glad och även om hon då inte till fullo förstod hur bra det gått gav det onekligen blodad tand att ge sig ännu längre in i katternas värld. Tanken slog henne att om Keoz var så fin kanske någon ville låna honom som som avelshanne? Keoz fick därför genomgå de sedvanliga hälsotesterna för Ragdoll och mycket riktigt ville någon låna honom och han blev pappa till en och annan Ragdollkull. När hon lånat ut Keoz till avel slogs Carina av nästa tanke. Vore det inte roligt att få en egen kull Ragdollungar? Starta en egen uppfödning? Ett katteri? Skrämmande tankar men uppmuntrad av en god vän fann Carina att hon 30 maj 2007 hade skaffat ett stamnamn. Hennes initiala plan var att bli fodervärd till en Ragdollhona men vid den tidpunkten var det svårt att få tag på en hona att ha på foder så därför köpte hon istället in Daisy (CH S*Prime Time’s All Of Fame).

Daisy blev mamma till 4 fina kattungar den 26 juni 2007. Förlossningen av kattungar var den första Carina varit med om och när hon ser tillbaka säger hon att den var otroligt enkel. Daisy var en jättebra mamma som skötte allt själv, det var inga problem vare sig under dräktighet eller förlossning.

Intresset för katter och raskattsavel avtog inte efter den första kullen, tvärtom, Carina har idag 10 stycken vuxna katter och har även börjat med uppfödning av Maine Coon. De två kattraserna trivs bra tillsammans, skillnaden i temperament är enligt Carina att Maine Coon-katter är lite mer ”på” än Ragdolls, de vill ofta vara med och se vad deras människor håller på med. Sen är de också lite mer pratsamma. Ragdolls å sin sida är väldigt ”easy going” och behagliga att ha och göra med. Att hålla sig ajour med vad som händer inom två kattraser är inget problem, anser Carina, hon tycker att det är ett nöje att lära sig genom att lyssna på domarnas bedömningar på utställningar, att vara med på föreläsningar som anordnas av Dackekatten och av rasklubbarna för Ragdoll och Maine Coon. Nackdelen med att ha en sådan aktiv uppfödning är att det blir svårt att behålla alla katter som ”pensionerats” från aveln. Även om viljan finns ökar risken för sjukdomar med antalet katter, anser Carina, och hon kommer därför att omplacera några vuxna katter för första gången i höst. Fastän det därför är nödvändigt att placera om känns det vemodigt och det är en svårt tanke att ersätta en katt med en annan men det är trösterikt att hon har hittat fina hem till de katter som flyttar.

Idag nu har Carina ingen kull men hoppas på ett gäng söta trasdockor inom en snar framtid. Just nu finns det många bilder på jättefina Cherie som jag haft förmånen att träffa på Carinas hemsida. Cherie måste vara den gosigaste mco-kattungen jag någonsin träffat, förutom mina egna förstås . Hon parkerade direkt i mitt knä och började spinna på en gång när jag hälsade på, det gick ju inte annat än att bli totalcharmad. Läs mer om Carina och hennes katter på www.cabojs.se.